Hur skulle du sammanfatta dig själv?
Jag har tillbringat större delen av mitt yrkesliv ute i
produktionen, där tempot ofta är högt och förutsättningarna kan
förändras snabbt. Det har lärt mig att se helheten, ta ansvar och
fokusera på lösningar när problem uppstår.
Jag är betydligt mer intresserad av att få verksamheten att fungera
än av vem som får äran när den gör det. För mig handlar arbetet om
att bidra där behovet är som störst, oavsett om det innebär att köra
maskin, lösa ett praktiskt problem eller hjälpa till att skapa
bättre förutsättningar för andra.
Jag uppskattar raka besked, människor som håller vad de lovar och
arbetsplatser där man vågar diskutera problem öppet. De bästa
resultaten uppstår när människor arbetar mot samma mål och tar
ansvar för helheten, inte bara sin egen del av arbetet.
Det är också därför jag trivs bäst i produktionsmiljöer. Där syns
resultaten av det arbete som läggs ner, och där finns ofta de mest
intressanta utmaningarna att lösa.
Varför valde du att starta NPK?
Efter många år i produktionen har jag sett både stora och små
organisationer fungera väldigt bra, men också väldigt dåligt. En sak
som återkommer är att avståndet mellan beslutsfattare och verksamheten
ofta växer i takt med organisationen.
NPK startades med en annan tanke. Ambitionen har aldrig varit att
bygga ett stort företag med många anställda och flera led av
administration. Målet är att vara tillräckligt liten för att kunna
vara närvarande, förstå verksamheter och ge varje uppdrag den tid
och det engagemang som krävs.
Jag tror på långsiktiga relationer, raka besked och att förstå
kundens verklighet innan man föreslår lösningar. Därför arbetar NPK
medvetet med ett begränsat antal uppdrag åt gången. För mig handlar
det inte om att samla kunder. Det handlar om att skapa resultat för
de kunder jag redan har förtroendet att arbeta med.
En kund. Ett fokus åt gången.
Vilket maskinslag trivs du bäst i?
Jag har arbetat med flera olika maskinslag men trivs nog faktiskt bäst i
Bandtraktorn. Det är en maskin som kräver både teknisk kunskap och
praktisk förståelse. Det går att utföra många olika uppgifter med
den, och den är ofta en viktig länk i produktionskedjan.
Varför just bandtraktor?
Mycket av arbetet handlar om att skapa förutsättningar. Ett bra underlag, en fungerande tipp, framkomliga vägar eller ett jämnt produktionsflöde som sällan märks när allt fungerar som det ska. Däremot märks det snabbt när det inte gör det.
Det är också det som gör arbetet intressant. Många beslut får konsekvenser långt senare i produktionskedjan, vilket gör att man ständigt behöver tänka framåt och förstå hur olika delar av verksamheten påverkar varandra.
Den är dessutom en av få maskiner där man inte enbart arbetar med det man ser genom framrutan. En stor del av arbetet handlar om känsla och erfarenhet. Att kunna läsa av terrängen, förstå hur materialet beter sig framför bladet och känna hur maskinen reagerar på förändringar i underlaget.
Bandtraktorn är inte unik i det faktum att man alltid känner att man har mer att lära, men för mig är det utan tvekan det maskinslag jag har störst respekt för. Ju mer erfarenhet man samlar på sig, desto tydligare blir det hur mycket som fortfarande finns kvar att förstå. Kanske är det just därför jag fortfarande tycker att det är lika intressant.
Det är en maskin som ofta arbetar i bakgrunden, men som samtidigt har stor påverkan på hur resten av verksamheten fungerar. När vägar, arbetsytor och tippar fungerar som de ska får hela produktionen bättre förutsättningar att lyckas.
Har du lärt dig något den hårda vägen?
Jo, några saker har man väl lärt sig genom åren.
Bland annat att det som börjar med orden "det tar bara tio minuter" sällan gör det. Att tillfälliga lösningar har en märklig förmåga att bli permanenta. Och att om man funderar på om det finns tillräckligt med diesel till morgondagen så gör det oftast inte det.
Jag har också lärt mig att den som säger "äh, det håller nog" sällan är samma person som får reparera det när det inte gjorde det. Och att om samma problem lyckas irritera tillräckligt många människor under tillräckligt lång tid så är det sällan människorna det är fel på.
Med tiden har jag även insett att "vi har alltid gjort så" är ett förvånansvärt svagt tekniskt underlag för att förklara någonting.
Men viktigast av allt är nog detta:
Varken produktionen eller maskinerna bryr sig särskilt mycket om vems fel något var, de verkar mest intresserade av att någon löser problemet.
